Att engagera andra för klimatet

Anledningen till att många inte engagerar sig i klimatfrågor är inte brist på fakta utan beror på psykologiska barriärer skriver en norsk forskare.

Den här artikeln går igenom psykologiska barriärer vi behöver komma förbi för att hjälpa andra (och oss själva) att bli klimataktiva. Artikeln avslutas med en guide i tre steg för mer effektiv klimatkommuniktion

De fem D:na

De fem D:na är en minnesregel från den norska psykologen och ekonomen Per Espen Stoknes som forskar om psykologin som hindrar klimatåtgärder. Distans, domedag, dissonans, förnekelse/denial och identitet.

Distans

Vi ser inte polerna smälta och många förändringar kommer ske först i framtiden. Även om många klimatförändringar redan är här känns de avlägsna från vardagen. Ett sätt att övervinna distans är att prata om solceller på villan istället för att prata om isbjörnar på Arktis. Det är mer konkret och nära.

Domedag

När vi hela tiden får klimatförändringar beskrivna som något som bara kan lösas genom förlust, kostnader och offer gör det att vi vill undvika att tänka på det. Utan praktiska förslag på lösningar känner vi oss hjälplösa vilket leder till att vi inte gör något. När vi hört att domedagen är nära för tusende gången slutar vi dessutom lyssna.

Dissonans

När vi vet att fossil energi leder till global uppvärmning och samtidigt själva flyger inträffar något som inom socialpsykologin kallas kognitiv dissonans. Vi får en obehagskänsla av att vi har olika tankar som säger emot varandra samtidigt i huvudet. Då kan vi försöka minska dissonansen genom att ifrågasätta eller tona ner betydelsen av fakta vi egentligen vet stämmer. Med andra ord det blir lättare att ta klimatfrågan på allvar om vi samtidigt känner att vi lever som vi lär. Om vi hjälper någon att göra klimatmedvetna handlingar kan vi alltså förändra personens attityd till klimatet.

Förnekelse

Förnekelse kommer inte från okunskap utan är ett av de mest grundläggande psykologiska försvaren. Det skyddar oss från att behöva känna rädsla och skuld. Det gör också att vi kan få ge igen på personer som vi uppfattar som kritiska mot oss genom att inte behöva ta deras fakta på allvar.

Identitet

Vi filtrerar information genom vår identitet. Vi söker information som stödjer vad vi redan tycker och filtrerar bort sådant som ifrågasätter. Om en konservativ person får höra om klimatförändringar av en mer progressiv person är chansen mindre att personen lyssnar än om en annan konservativ säger samma sak. Om ny information kräver att vi förändrar vår identitet är chansen stor att informationen förlorar mot identiteten. Det är lättare att ändra vilken information vi tror på än att ändra vilka vi är.

Tre steg för klimatengagemang

  1. Vänd upp och ner på barriärerna. Formulera klimatproblem på ett sätt som är nära människor för att undvika distans. Fokusera på lösningar istället för domedag. Istället för dissonans sök harmoni genom att hjälpa människor att bli delaktiga. Undvik rädsla och skuld för att inte utlösa förnekelse. Minska kulturell och politisk polarisering för en gemensam klimatidentitet.
  2. Använd positiva strategier. Det vi gör ska vara inspirerande, engagerande och stimulera till att bygga gemenskap. Vi tar till oss lösningar så mycket bättre när vi själva vill och gillar idén, till skillnad från när lösningen presenteras som plikt, skuld, regler eller rädsla. Att bli klimataktiv ska inte behöva kännas som en puritansk uppoffring för att det ska bli bra långt in i framtiden utan ska kunna vara engagerande och kul redan idag.
  3. Bli sociala medborgare. Vår största kraft kommer från att vi agerar tillsammans som ett samhälle och inte som separata individer. Lösningarna på klimatproblemen är ofta storskaliga, men för att nå dit behöver vi många små steg i beteende- och attitydförändringar. En sak att vara uppmärksam på är risken att vi blir nöjda med oss själva och det klimatarbete vi gör i vår vardag och därför inte arbetar för politisk förändring. Det är inte en långsiktig lösning på våra klimatproblem. Politiker lagstiftar mycket sällan om saker som är impopulära bland medborgarna. Bara när det finns starkt och stabilt stöd bland medborgare kan politiker genomföra stora samhällsförändringar.

Tänk på de fem D:na som lager av skyddsmurar runt en person där distans är ytterst och identitet innerst. Att se klimatdebatten som en tävling där vi ska vinna över våra motståndare är ineffektivt. Tänk en psykolog som försöker nå fram till en patient och hur konstigt det vore om psykologen såg det som en tävling där patienten var motståndaren.

Den här artikeln bygger nästan uteslutande på delar av Per Espen Stoknes bok What we think about when we try not to think about global warming.

Kommentarer